Meny
Samiskt hantverk med samiskt formspråk, ornamentik i mina produkter, är mitt sätt att berättar om mitt arv. Jag åskådliggöra mina rötter och mitt arv genom att med verktyg forma, snida, skära min historia. Köparen av en produkt från mitt företag Ricklunds Möbelhantverk får en berättelse i de bilder som formas i, på och för det bruksföremål som är avtalat. I mitt snickeri utformas allt med glädje såväl stora produkter som mindre bruksföremål.
Samiskt hantverk utformar jag med inriktning på produkter för interiörer, konstutsmyckningar för såväl offentliga som privata miljöer. Produkterna ska vara vackra bruksföremål, det är en av mina ledstjärnor. Med samisk ornamentik och formspråk skapar jag samiska berättelse.
En av mina mer kända skapelser är utformning och tillverkning av Biskopskräkla till Härnösands Stift 2018. Det är en berättelse om Skapelsen, utifrån samtal med Biskop Eva Nordung Byström, Härnösands Stift.
Genom att utforma en berättelse i trä, målad med linoljefärger, på en yta av stavens längd 1,90 m och dess omkrets 30 mm får betraktaren en bild av min förmåga som konsthantverkaren att visualisera beställarens, i detta fall Härnösands Stifts biskop, Eva Nordung Byström, önskemål.
Den gedigna kunskap som ligger till grund för mitt är hantverket enligt traditionell gustaviansk teknik. Det som gjordes under 1700-talet håller fortfarande. Med lång erfarenhet av att restaurera möbler, tillverka kopior av antikviteter som inte längre går att använda samt ett otroligt stort mått av entusiasm och tålamod finner jag att ingenting är omöjligt, det kan bara ta lite längre tid att tillverka.
I mitt hantverk ”skära” jag mitt samiska kulturarv med kunskap i traditionellt hantverk.
Samisk ornamentik för brukshylla tillverkad i almed renhorns detalj. Ytbehandlad med vattenbets och linolja.
Skreejehtimme, är sydsamiska ordet för inspiration . Bordet är tillverkat i björk. Ett samspel mellan 1700-talets funktionella teknik och samisk ornamentik och färg. Bordet är ytbehandlat med linolja.
Samisk ornamentik på dörrar till klassisk skänk tillverkad i björk, linoljemålad och vaxad. Mått 400x800x1100 mm.
Svepteknik i björk.
Här fick jag veta att beställaren var två meter lång och hade ett efternamn som började på Å. I kombination med det samiska formspråket blev detta resultatet.
Specialbeställning.
Specialbeställning inför ett bröllop.
Saxnässkåpet är ett specialbeställt samiskt minnesskåp, förvaras föremål från äldre tider för pedagogiska aktiviteter för de äldre på boendet. Vilhelmina kommun/ Saxnäs äldreboende.
Klicka på bilden för en berättelse om produkten.
Material:
Lokalt avverkad björk. Mässinghjul. Ytbehandlad med linoljefärg och slutstrykning av möbeln. Toppskivan bivaxad som slutbehandling. Örnsköldsviks kommun/ Kommunhuset Kronan.
Storlek: 100 cm x 100 cm x 55 cm.
Klicka på bilden för en berättelse om produkten.
Biskopskräkla tillverkad 2018 för Biskop Eva Nordung Byström Härnösandstift. Kräklan är placerad i Härnösands Stifts Domkyrka.
Klicka på bilden för en berättelse om produkten.
Tillverkad i björk, utskurna mönster av både sydsamiska och nordsamiska skoband.
Längd 1200 mm, bredd 380 mm, höjd 500 mm.
Utsmyckning till utemiljö vid Bjästagårdens äldreboende, Nätra älvdalen, Örnsköldsviks kommun.
Samisk gestaltning av utemiljö vid Bjästagårdens Äldreboende, Nätra Älvdalen, Örnsköldsviks kommun
Klicka på bilderna för att läsa mer om produkterna med tema Vind från Triennalens utställning från 2022.
Tillverkade med samiskt ornamentik. Bruksföremål, dopgåva, kan beställas med namn. Modell efter 1600-1700-talets upphängningssystem i hemmen. Tillverkas av norrländsk björk med önskat antal knoppar. Ytbehandlas med linoljefärg.
Utsmyckning, samisk design med historia från samiska kvinnans körstav.
Material: Norrländsk björk, garvat renskinn, kläde och renhorn.
Klicka på bilden för en berättelse om produkten.
Fyll i formuläret nedan om du vill lägga en beställning!
Med stolthet och stor glädje erbjuder jag finsnickerier, bruksföremål, specialdesignade solitärer och utsmyckningar under varumärket Geerje. Det kommer från det samiska ordet geerjedh – som betyder just glädje.
En plats för var och en att minnas
tiden då stigar längs fjället vandrats.
Björken – såekie visar sin kraft
och väntar på att brukas.
Grenar, kvistar redo till värme
vid aernie kaffet kokas.
Moder Jord låter kroppen vila.
Riset och kråkbär ger styrka till livet.
Renens stig följer fjällets fot. Samlas i rengärdet.
Vid våarhkoe minns dagar av arbete, glädje och sorg.
Berättelser vandrar från föräldrar till barn.
Björkens unga grenar lockas mot varandra
att knyta äktenskapets starka band
Solens strålar i morgonens gryning
värmer omhuldar familjebanden
Månens sken knyter familjen samman
i aftonstunden.
Uppdraget innebar att gestalta samernas närvaro och den arkeologiska historia som finns dokumenterad i och med Botnibanans tillkomst.
Väldigt spännande utmaning och i min smak.
Jag har med mitt hantverk skapat en berättelse att både läsa i text som kommer att finnas tillgängligt med framförallt att med ögat och med händer se och känna historien från tiden 2700-2200 år f Kr.
Det finns dokumenterade fynd från den tiden. Spjutspetsen i min utsmyckning får symbolisera den sanna historia från fynd som gjort vid utgrävningar där det engång var havsvikar.
Originalet finns att se påVästernorrlands Länsmuseum i Härnösand.
Låt berättelser skapas i samtal med de boende och besökare. Låt er fantasi flöda och uppmuntra till stunder med taktil – fingertoppskänsla på utskärningar på så väl sofforna som på bordet.
Njut av att servera fika i er nya utemiljö. Jag vill bara gratulera er till denna utsmyckningen samtidigt som jag får tacka för att jag fått fritt låta min fantasi skapa dessa möbler.
Från högfjällen i sommartid till höstens vinterbetesmarker i Västernorrlands skogar och kust har samer vandrat med sina renar i århundraden. I fridfullhet och tystnad rör sig renen i den natur som ska ge näring och föda till sina avkommor.
Nya gärden ställs i ordning för att samla renar inför transport till vårfjället, tiden för kalvningen.
Gärdets portar öppnas av isande vindar men kan stängas lika fort av ett tystnat kulturarv.
Miljön har förändrats. Mildare vintrar med sällan helt frusna älvar och sjöar gör det svårare för rajden att dra fram.
Användningen av skogsmark har förändrats. Vinden och skogen har såväl medvind som motvind med sina värden i miljödebatten. Betesmarker och vandringsleder för renen tar ny riktning. Kustens marker samt de skogar vilka fortfarande är bevuxna används för renens bete, men hur stora ytor kommer att finns kvar?
Hur arbetar vi för hållbarheten i våra närområden, såväl inland som kustland? Medverkan för att ge luft under vingarna i dialog mellan stadens och landsbygdens värderingar gäller oss alla.
Ett leande skogsbruk är och har varit en viktig ingrediens i Västernorrland kulturhistoria såväl förr som nu. Innan skogsavverkning påbörjas sker en inventering för att undesöka om markerna har fornlämningar och rester av tidigare bosättningar av historiskt värde.
Den historia som skrivits om Västernorrlands arkeologi under flera decennier bevittnar om samers närvaro sedan flera hundra år tillbaka. Tack vare arkeologiska utgrävningar, undersökningar och C14 analyser finns detta väl dokumenterat. Generationer av gammal skog i vårt län har gjort att fynd har bevarats. Fynd som tack vare naturmaterial och orörd mar ger en hälsning från förfäderna.
En hälsning om lycka med lyckoben och algudens kvarlämnade alkottar. Allt som blev kvar när dåtidens föränderliga vindar drog förbi.
Oron för dessa fynds bevarande är som en iskall vind för dem de berör.
Men arkeologiska fynd och dokumentering av dem är hjärtlig sommarbris för de som vet att deras föräder vandrat, haft sina visten/boningar för en tid och låtit sina renar beta sig välmående i skogarna.
Förändringens vindar har nått Västernorrland med behov att utvinna timmer från skogen och ge plats för utbyggnad av vindkraft.
Tystnaden är en bristvara. Hållbar resursanvändning av natur på ett miljövänligt sätt är en fråga som väcker många känslor.
Vem kan ta ansvar för framtidens naturresurser?
Vad blir arvet till nästa generation?
Den vindpinade ladugården står ännu kvar. När tystnaden av livet på gården lagt sig och naturen med sin otämjade framfart av växtlighet drar fram – vad blir kvar?
Vem ser de kvarvarande byggnaderna som en resurs? Vad gör miljön med det 100- åriga virket som fortfarande håller väggarna uppe?
Bearbetad mark, tidigare vackra öppna landskap med bedårande utsikt över de norrländska nejder beslagtas av allmänhetens behov av vinden.
Vem vill återbruka glesbygdens forna frodiga och vackra platser med en tystnad som nu är ett minneblott?
Med ljudet från körstavens skallra kunde kvinnan styra renens framfart när kvinnan åkte i sin ackja efter renen.
Konstverket har till formen sitt ursprung utifrån den samiska kvinnliga körstaven. Stavens topp har en utformning där trä och renhorn satts samman, men dessförinnan har man fyllt tomrummet mellan träet och hornet med små ben/hornbitar för att den skulle fungera som en skallra.
